Balanserad krets

Balanserad XLR-kontakt

Varför balanserat?

För vanlig hemutrustning används normalt obalanserade konstruktioner och därmed även obalanserade kablar.
Den klassiska RCA-kontakten är idag i majoritet. Signalen går via stiftet och skärmen via den yttre delen. Signalen är känslig för störningar och speciellt vid längre kablage. Det kan hjälpa att använda kontakter och kabel av lite bättre kvalitet för att kompensera bristerna.

Enkel modell av RCA-kontakt

 

För att undvika störningar används balanserade kablar och det vanligaste kontakten är XLR, som har en jord (nollan), samt en het och en kall anslutning. Het och kall är egentligen samma signal, fast i motfas, dvs de byter tecken. Man skulle kunna säga att en är plus (+) och den andra är minus (-). Detta medför att om signalen är + 1 Volt på ena sidan så är den – 1 Volt på den andra sidan. Om det uppkommer en störning på signalen, så finns den både på den kalla som på den varma sidan och summan blir noll, dvs ingen förstärkning av störningen. Enkelt men genialt.

I bästa fall så är även utrustningen konstruerad helt balanserat rakt igenom, men det är inte alltid så, utan då finns det en konvertering vid in & utgången till balanserat, för att enbart nyttja fördelarna med balanserad signaldistribution.
För att en balanserad konstruktion ska bli bra, måste stor noggrannhet ske i designen, för att det verkligen ska vara perfekt balans mellan kall och varm polaritet.

 

En annan fördel med balanserade kablage är att man kan ha längre sträckor upp till ca 300 meter utan allt för stor nivåförlust.

Balanserade lösningar används naturligt i proffsapplikationer såsom i studiomiljö.

Det finns en del utrustning för hemmabruk, som har balanserade lösningar. Dessa blir dock dyrare och speciellt om konstruktionen är balanserad rakt igenom. Det går åt dubbelt så många kretsar, om vi grovt förenklar beskrivningen.

Vad är då fördelarna egentligen, kan man undra? Du kan använda XLR-kablage och ha längre kablar med betydligt mindre störningar och därmed bättre signal/brusförhållande i signalen och i ljudet.
När allt stämmer, så är det helt brusfritt och utan brummande inslag och då får själva innehållet (musiken) komma fram maximalt!

 

Signal/brus

Med signal/brusförhållandet (Signal-to-noise ratio på engelska, ofta förkortat SNR eller S/N) menas skillnaden och förhållandet mellan signaleffekten och bruseffekten som förvanskar signalen.

Praktiskt så kan detta beskrivas som att jämföra nivån hos nyttosignalen (musiken) med bakgrundsbruset. Ju högre SNR, desto bättre då musiken störs mindre. Detta är en form av försök att definiera dynamiken.

En enkel CD-spelare kan ha kring 90 dB och en skivspelare 30 – 50 dB. Extremt bra prylar har en bit över 100 dB.

SNR anges i dB (decibel) och noll är när signal och brus är lika starka. Förhållande (ratio) över 80 dB är svårt att höra i praktiken. Men genom att ha bra SNR så undviker man även att svagt brus inte förstärks vidare i kedjan.