Audio projektet började egentligen på 60-talet, då mitt intresse för HiFi började. Under 70-talet byggde jag högtalare och en modell var ett horn (voighthorn, VH).  VH är stor och kanske inte den möbel min familj önskade i finrummet (inte hustruanpassad).

Efter ett par flyttningar under livet, så hamnade jag på Gotland och en dag år 2014 tog jag fram mina gamla VH:or tillsammans med en Dynaco SCA-80Q (2X40W) förstärkare från 1969 samt skrivspelaren Marantz 6025 från 1979. Jag passade på att byta ut elementen i högtalaren till moderna med bättre data, samt en ny drivrem till skivspelaren.
Nu hade jag plats att skapa ett rum, där jag ställde upp dessa samt en äldre skivsamling.

Vilket ljud. Jag var helt återställd på något sätt. Återfödd skulle jag nästan kunna säga. Varför hade jag inte tagit fram dessa prylar tidigare, undrade jag själv? Nu hörde jag detaljer och ett sound, som inte hördes i andra anläggningar. Jag bara njöt.

Jag började fundera på högtalare igen efter många år och tankarna födde fram en ny egendesignad låda, där antal element växte under färden. Slutresultatet blev betydligt bättre än jag vågade hoppas på. Denna process tog över två år. Då tänkte jag att varför inte låta fler människor få del av detta.

Livet har lärt mig att inte dricka dåligt vin eller äta skräpmat. Med andra ord, så vill jag inte lyssna på musik med en dålig presentation (läs=anläggning). Ät och lyssna på musik eller vad du gör, men med passion. Livet är för kort för att inte njuta!

Vid denna tid var jag aktiv vin- och spritmakare på Gotland och jag upptäckte snabbt att hälften är vetenskap och hälften är konst, dvs som skapare så får man rätt stor frihet att hitta på och vara kreativ. Samma sak gäller faktiskt även ljudåterskapande anläggningar.

Själv vill jag att en konstruktion ska vara enkel där ljudet rent tekniskt passerar så få komponenter som möjligt, för att inte förstöra eller förvanska ljudet.

Här gäller principen KISS (Keep It Simple Stupid), vilket underlättar just denna ambition. Överdådiga konstruktioner blir ofta inte de bästa. Enkla lösningar och gärna lite nytänk, ger just nya öppna vidder, där ljudet kan nå fram till mig som konsument på ett närvarande sätt så att jag blir berörd.

Så när du betraktar de lösningar jag valt, så kanske du bättre förstår mina tankar.
Majoriteten av människor är flockdjur och gör oftast som alla andra. Men jag tror inte det är den vägen jag vill vandra. Jag tar gärna till mig smarta lösningar, men framför allt, jag vill verkligen känna att detta tror jag på, att det känns enkelt och sedan som slutstation, så ska presentationen via högtalarna upplevas som mental knark, vilket ofta leder till att jag inte vill ha andra lösningar. Då är jag hyggligt nöjd, fast ändå nyfiken på om det kan göras ännu bättre.

För att möjliggöra dessa tankar, så behövs total fokus på detaljer. Extrem fokus på udda lösningar. Tänka helt utanför den normala komfortzonen. Det ena ger det andra… och vandringen pågår.

Ok, jag erkänner, jag är helt biten och kanske sjukligt uppslukad av dessa tankar men känner en extrem glädje och värme när jag lär mig nytt och skapar nya saker. Coolt skulle man säga i dagens läge. Häng med på turen du med!

Jag tror inte att mina resultat på något sätt blir revolutionerande, men jag tror ändå att resultatet kan påverka andra personer. Då menar jag att folk kommer förhoppningsvis upptäcka hur bra tekniklösningar ger absolut bästa ljudåtergivningen, till den grad att du verkligen påverkas och i bästa fall på ett chockartat sätt.
Bara en detalj som inte hör till den vanliga högtalarlösningen, är att jag fokuserar mig på rundstrålande konstruktioner, för att jag helt enkelt upplever en mycket bättre ljudbild i rummet, samtidigt som det många gånger är lättare att möblera rummet.

SVAGA LÄNKEN

Hela kedjan måste hålla ihop. Det räcker med en svag länk i ljudkedjan, så ger det ett försämrat resultat. Detta problem finns ofta i kommersiella kompaktläggningar.

Antal länkar i kedjan ska vara så få som möjligt. I dagens digitala värld, så finns det flera konverteringar mellan analog och digital nivå och tillbaka, vilket försämrar resultatet. Varje konvertering blir som ett filter.

Det är bara en del i kedjan vi inte kan påverka och det är inspelningen. Men allt annat kan vi själva påverka genom att skaffa oss bra prylar, så att ljudet passerar så få bryggor och länkar som möjligt. Då först får vi höra hur inspelningen låter i verkligheten utan manipulationer och smink. Detta kan överraska i båda riktningarna.

Det finns en annan faktor som man lätt kan glömma bort och det är rummets akustik.

Produkterna från dessa projekt är ofta enkla lösningar, med hög kvalité på komponenterna som ger en ärlig, tydlig, rak-på-ljud utan en massa onödiga tolkningar. Det finns inget onödigt ”lull-lull”, eller placebo-lösningar. Ett mycket naturtroget ljud, så som själva inspelningen är.

Alla högtalare är mycket lättdrivna och då räcker det med lägre effekt för att ändå få ut hög ljudvolym. Hela detta tänk skapar ett koncept som möjliggör extremt hög kvalité.

Lauri Pappinen

PS. Min första lödpenna fick jag år 1963. Jag är utbildad ingenjör inom elektronik. Halkade in i datorvärlden slutet av 70-talet. 1978 var jag med och grundade tidningen Mikrodatorn och startade ett par år senare Förlaget Pagina. År 2000 drog jag igång Gute Vingård på Gotland. Under mina år har jag hunnit med att jobba ett par år utomlands. Man kan enkelt kalla mig för serieentreprenör. Mitt första företag startade jag 1976, som importerade elektronikkomponenter från USA.